Apple tree yard

När du sett tv-serien och vill läsa boken ändå.
(Fyra avsnitt må för övrigt vara bästa längden för maratonkollning)

Annonser

Vad jag vet om Kazuo Ishiguros

Så här i efterdyningarna av gårdagens tillkännagivande inser jag att förutom att i sedvanlig ordning inte känna till författaren har jag för en gångs skull inte läst boken men sett filmen. En film som inte lämnat särskilt stora spår i mig och jag tror mig därför förstå Amanda Svenssons läsning av årets nobelpristagare. Båda dessa faktorer gör mig högst tveksam till att utforska Ishiguros författarskap närmare. Någon som kan övertyga mig om motsatsen?

Before the flood

It seemed like a positive thing at that time, changing your light bulb. But it’s pretty clear that we’re way beyond that point now, things have taken a massive turn from worse.

Så här lagom till allhelgona när vi tänker på dem vi förlorat och sörjer de liv som inte längre är passar väl en klimatdokumentär bra? Jag som haft ett stort miljösamvete sedan tidig ålder sörjer alltid lite extra när jag ser filmer som den här. Hur kan vi leva med att oljeindustrin verkar styra hela världen? Och finns det något sätt att stoppa dessa starka krafter?

Leonardo DiCaprio har tillsammans med National Geographic skapat Before the flood. Du kan se den gratis (åtminstone denna veckan) på Youtube. Emma, Swedish stockings och andra jag följer rekommenderar den. Jag med!

After 21 years of debates and conferences, it’s time to declare no more talk, no more excuses, no more 10-year studies, no more allowing the fossil fuel companies to manipulate and dictate the science and policies that affects our future. The world is now watching. We’ll either be lauded by future generations or vilified by them. You are the last best hope of Earth.

Ni eller jag?

– Vem var det som sköt Jesper Egtved Hansen?
– Det var ni som sköt först.

Många har väl höjt på ögonbrynen åt en eller annan märklig översättning i filmer och tv-serier. Då till exempel poängen gått förlorad eller referensen uteblivit. Men när ett pronomen byts ut förändras hela meningen. De svenska undertexterna, i dialogen ovan, visade ”Det var jag som sköt först”. Om personen verkligen hade sagt så hade historien ändrats och upplösningen på skärmen hade sett helt annorlunda ut.

Replikerna är hämtade från danska tv-serien Blekingegade, som är baserad på Blekingegadeligans framfart i Danmark på 1970- och 80-talen. En serie som för övrigt fått den märkliga svenska titeln Blekingeligan. Att det var på Blekingegade i Köpenhamn (och inte i svenska Blekinge) ligan huserade verkar titelmakaren ha förbisett. Många svenskar tror att de kan översätta från danska utan att faktiskt kunna danska, men jag hävdar bestämt att så inte är fallet.

Aldrig mer!

tranor

 

Idag är det 70 år sedan den ödesdigra dagen i Hiroshima, då USA släppte en atombomb över den japanska staden. Jag skriver gärna på förslaget om att förbjuda kärnvapen över hela världen. Eller är det dumt att göra sig av med den kanske bästa formen av terror: Att ”fienden” vet (eller misstänker) att du har vapen som inte bara kan åstadkomma samma ödeläggelse som i Hiroshima och Nagasaki, utan som kan utplåna hela världen. Men vem är det egentligen som är mest rädd?

Sevärt i ämnet: Bomben som förändrade historien, Hiroshima – de överlevande berättar och The cats of Mirikitani.

Blackfish

Blackfish, regi: Gabriella Cowperthwaite, 2013

För 40 år sedan fångades späckhuggare (blackfish, orca) in för att bli underhållning på akvarieparker i Nordamerika. Men vad händer när vilda djur på flera ton blir instängda i små bassänger?

There is no record of an orca doing any harm to a human in the wild.

Filmen innehåller starka scener. Känsliga tittare varnas.

Genom intervjuer med forskare och valtränare och med hjälp av reklam- och nyhetsklipp försöker Blackfish förklara varför en späckhuggare i fångenskap kan döda sin tränare. Jag förstår inte att det behöver förklaras.

När jag var yngre drömde jag om att åka på späckhuggarsafari i Norge, men efter den här filmen vet jag inte om jag ens vill studera dem i deras rätta element.

A second chance

festival6

A second chance (En chance til), regi: Susanne Bier, 2014

Polisen Andreas (Nikolaj Coster-Waldau) har precis fått barn med sin fru Anna (Maria Bonnevie). En dag på jobbet möter Andreas en annan förälder, Tristan (Nikolaj Lie Kaas), som är en knarkande exfånge med våldstendenser vilket inte minst flickvännen Sanne (Lykke May Anderson) får känna av. Två småbarnsföräldrar med olika liv, olika social status och olika moral. Eller?

Jag tror de flesta i publiken blev tagna av historien (det lät åtminstone så under visningen) och en av mina vänner gick faktiskt mitt i filmen för att ”det var för hemskt”. Säkert är i alla fall att filmen kommer hänga kvar. För det här är ingen film du ser och sedan bara går vidare ifrån. Mitt filmsällskap och jag kände oss hyfsat mörbultade när eftertexterna började rulla.

Säkert är också att Susanne Bier har gjort det igen. Med hjälp av det sedvanliga bra skådespelet, manuset, filmandet etc. berättar hon historien om den desperate föräldern som efter några osovda nätter för mycket tar livsavgörande beslut.

Det här är en film om föräldraskap och om rättvisa och rätten att döma en annan människa. Som vanligt ger inte Bier några tydliga svar på filmens frågor, men jag kommer troligtvis fundera på dem länge.

Lykke May Andersen (Sanne) gör en lysande debut och i övrigt är det så briljant skådespel som det alltid är i dansk film. Men teatersvenskan och de stolpiga svenska birollsinsatserna skaver lite, liksom frånvaron av godkänt bechdeltest.

A second chance får svensk premiär 20 mars och trailern hittar du här.