Skip to content

Hon går genom tavlan och ut ur bilden

4 juni, 2014

hongargenom

 

Hon går genom tavlan och ut ur bilden av Johanna Nilsson, 1996

Hanna är tio år och bästis med Karin men efter sommarlovet vill Karin bara vara med de tuffa tjejerna. Det blir tomt runt (och inuti) Hanna och den ende hon kan prata med – och vill vara med – är sin farfar.

Två rastvakter gick omkring och pratade med varandra, det var hjälpfröken och tjocka fröken Gerd. De såg och hörde ingenting som verkade besvärligt.

I en av mina bokklubbar läser vi Gå din väg men stanna, den fristående uppföljaren till Nilsson debutroman Hon går genom tavlan och ut ur bilden, och därför valde jag att börja med den första i ”serien”.

Berättelsen om Hannas barndom varvas med Hannas tankar tio år senare, i sängen på ett mentalsjukhus. Det är en poetisk, smärtsam och ack så igenkännande historia. Inte minst för att jag också växte upp på 1980-talet.

Boken har en inledning som nästan är lika underbar som Till skogs och får mig att vilja läsa mer av Johanna Nilsson (som lovande nog också skrivit deckare!).

No comments yet

Skriv något här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: