Skip to content

Sömntuta

3 augusti, 2013

2013-08-04 22.00.57

 

Sömntuta (Sleepyhead) av Mark Billingham, 2001

En seriemördare härjar i London men ett av hans offer överlever, dock utan att kunna röra sig eller kommunicera. Kommissarie Tom Thorne letar febrilt efter bevis för att kunna fälla mördaren innan han slår till igen.

Man brukar säga att man i London aldrig befinner sig mer än en och en halv meter från närmaste rätta. Thorne visste att avståndet till en annan och betydligt obehagligare typ av skadedjur sällan var särskilt mycket längre.
Ett sjukare och mer mänskligt sådant.

Efter att nästan bara ha läst deckare under vårterminen har jag haft ett (ofrivilligt) uppehåll så det här är faktiskt den första deckaren på hela sommaren! Jag har gått och väntat på uppföljarna till de serier jag redan börjat på och inte riktigt vetat vad jag annars skulle välja för deckare, därför blev det här en glad överraskning.

Intrigen i Sömntuta är spännande och mina gissningar på vem mördaren var stämde ibland med polisens teorier och ibland inte. Boken är skriven ur tre perspektiv: Thorne och personerna i hans närhet, mördaren samt den förlamade kvinnan. Det var intressant att läsa tankarna som en stillaliggande och stillatigande person kan tänkas ha. Och den frustration det måste innebära att vilja kommunicera men inte kunna det.

Jag kan tänkta mig att läsa fler böcker av Billingham, även om Thorne är något klyschig som kommissarie.

No comments yet

Skriv något här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: