Skip to content

De oförglömliga

24 juni, 2012

 

De oförglömliga av Gabriella Ahlström, 2009

Fredrika lever i skuggan av de andra i sin familj. Med en erkänd skådespelare till mamma, en aktad forskare till pappa och en filmstjärna till lillebror (Simon) är det svårt att inte göra annat. Men när Simon plötsligt dör och Fredrika hamnar på psykiatrisk avdelning tvingas hon möta både sitt förflutna och sig själv.

Utan minnena från Paris skulle jag inte vara något alls. Det enda som gör mig levande finns i det förflutna, i känslorna från det som en gång var och som jag fortfarande kan fylla med liv. Bara här kan jag vistas.

Boken är mer eller mindre helt uppbyggd på Fredrikas dagboksanteckningar och hennes terapisamtal med doktor Graninger. Gabriella Ahlström har skickligt vävt ihop texten så att man inte alltid vet vad som verkligen sägs eller vad som bara tänks eller skrivs. Långsamt långsamt vecklar Fredrikas historia ut sig och tar (för mig) oväntade vändningar.

Det var svårt komma in i den här boken och jag tror det dels beror på att den är skriven i jag-form, vilket kändes lite ovant, och dels för att man kommer så nära Fredrika, man är under huden och har direkt tillgång till hennes tankar. Men när jag väl kommer över det blev Fredrika väldigt fort en kär vän vars liv har många beröringspunkter med mitt. Om det var länge sedan jag läste en roman i jag-form var det också länge sedan jag kände igen mig så här mycket i en bok.

Efter den här lyckade debutromanen hoppas jag innerligt att Ahlström skriver fler!

Advertisements
No comments yet

Skriv något här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: