Skip to content

Själakistan

15 februari, 2012

 

Själakistan av Ann Rosman, 2010

En kvinna hittas mördad – utan huvud – vid Offerstenen på Marstrandsön. Samma morgon, inte långt därifrån, får en gammal dam sitt livs chock när hon kommer ut i sin trädgård. På klätterställningen med luktärter och rosor sitter – ett huvud. Kriminalinspektör Karin Adler som precis flyttat till ön får i uppgift att lösa fallet. Kommer hon lyckas och kommer hon kunna hålla isär arbete och privatliv?

Frid (…) Ett av de vackraste orden hon visste.

Jag gillar att bli helt uppslukad av en bok, framförallt när jag reser. Det finns inget utrymme för att bli uttråkad eller fundera på livets bekymmer, det är bara läsningen som gäller! Själakistan fångade mig och fick mig att nästan läsa den i ett streck. Hade det inte varit för några tågbyten så …

Rosmans blandning mellan verklighet och det övernaturliga påminner om Johan Theorin. Men hon gör det på ett sätt som skapar balans och behåller romanen i denna världen trots allt.

Det som var störigt med texten var de passager där repliker eller beskrivningar fick en alltför undervisande karaktär, lite som det kan bli i vissa avsnitt av tv-serien CSI. Men om man köper att det är författarstilen blir läsningen genast lättare.

Romanen bjöd på många intressanta figurer som jag kan tänka mig läsa mer om, t.ex. i den första boken om Karin Adler (det här är nummer två), lite också för att boken talar om något som hänt tidigare (jag gissar i första boken) som gör mig nyfiken att ta reda på vad.

Advertisements

Skriv något här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: