Skip to content

Huvudjägarna

6 december, 2011

 

Huvudjägarna (Hodejegerne) av Jo Nesbø, 2008

Roger Brown är en av Norges bäste headhuntrar. Han bor i en lite för dyr villa och har en vacker fru som han ger alldeles för dyra presenter. För att upprätthålla sin livsstil måste han stjäla konst men det räcker aldrig till. När den perfekte kandidaten (Clas Greve) till en av hans uppdragsgivare plötsligt dyker upp ser Brown sin chans att lösa sina ekonomiska problem en gång för alla – den sista kuppen.
Och den vet vi hur den brukar sluta…

Alla vill ha något. Ingen får det gratis. Inte utan att gå över lik. Någons huvud kommer rulla i den jakt som börja.

Jag såg filmen för några veckor sedan och läste boken mest för att se om den var lika splittrad som filmen. Därför läste jag säkert boken annorlunda än hur jag läser andra böcker och därför blir det här inte heller en vanlig recension.

Boken är skriven ur Roger Browns perspektiv och skriven i jag-form. Man får följa hans tankar genom hela historien. I filmen är det Brown som är berättarrösten men jag tror den försvinner i mitten, vilket orsakar tudelningen jag skrev om sist, och dessutom ser man allt utifrån i filmen och missar därmed en del av hans tankar. Det senare vet jag dock inte om det är en nackdel. Ibland behöver man få tänka lite själv som läsare/tittare.

Filmen har renommé som ledord rakt igenom medan boken bara tar upp det i början. Detta gör att en del av slutet faktiskt blir bättre i filmen. Åtminstone om man tänker att bokens/filmens tema är just renommé. Om så är fallet sätter Jo Nesbø fingret på spiken i sin samhällskritik. För en av anledningarna att jag läste boken var för att Nesbø är en så omtalad och framgångsrik författare och en anledning att jag såg filmen var att Nikolaj Coster-Waldau, som spelar Greve, har högt renommé hos mig.

Efter att ha läst litteraturvetenskap och pjäser som Paul Austers Blackouts och jobbat med egna texter kan jag inte låta bli att undra om huvudpersonernas namn betyder något: Brown, Greve och Diana. Vad tror ni?

Till sist måste jag påminna mig om att när jag kan bör jag läsa på originalspråk, för jag vill inte störa mig på dumma översättningar mer, även om de i det här fallet inte ens var en handfull.

No comments yet

Skriv något här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: