Skip to content

Ljusets dotter

3 december, 2011

 

Ljusets dotter av Elisabet Nemert, 2011

Maria växer upp i Sollentuna på 1790-talet. Fadern är kontrollerande och våldsam. Modern är uppgiven och vågar knappt gå ut. Äldste brodern har flytt hemmet och yngste brodern följer pappan som en hund. Maria har en höftskada som gör henne till byns ständiga hackkyckling men i en tid där revolutionen spirar, både i Sverige och Europa, finner hon lyckan i musiken, något som ger henne nya bekantskaper och möjligheten till en ljusnande framtid.

Den gåva Maria fått med sig ut i livet var en ljusets gåva. Hon hade fått den för att kunna lindra plågor och öppna själar inför livets outgrundliga mirakler.

Romanen tar upp de ständigt aktuella ämnena mobbning, hustrumisshandel och alkoholproblem och som vanligt skriver Nemert om att leva sant (mot sig själv) och människors förmåga till förändring i en semifiktiv historisk miljö.

Jag har läst alla Elisabet Nemerts tidigare romaner och gillat dem. Hon skriver historiska romaner om personer som kämpar mot de förväntningar och krav som samhället och omgivningen har på dem. Magi och övernaturliga inslag är vanliga ingredienser. Det onda lär sig ofta en livets läxa och det goda segrar alltid till slut.

Antagligen var mina förväntningar på denna roman högt ställda för jag blev lite besviken när jag läste den. Kanske för att det inte är lika tydligt en hjältinna som tidigare – man får istället följa flera personers öden. Men det är en bra bok så det var nog bara mina höga förväntningar som inte infriades och jag väntar spänt på nästa roman!

Annonser

Skriv något här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: